Mina föräldrar var snälla, alldeles för snälla. De hade inte riktigt lärt sig att sätta upp gränser och försvara sig mot de mindre snälla människor vi har runt oss.

Mina föräldrar träffades genom en kontaktannons i en kristen tidning. Detta föll inte i god jord hos min blivande farmor som hade sin son i ett järngrepp. Hon var direkt elak mot min mamma och gjorde tjuvnyp när hon tyckte det passade, på ett sådant sätt, att de som inte skulle se det, såg det inte och de som såg, var redan under hennes kontroll. Annars var hon väldigt mjuk och snäll, motsägelsefullt men så var det. Hon brukade passa oss när vi var små och hade alltid tid för oss.

   Min Farmor, jag och min storebror ute på Gulsparvsgatan

En händelse som min farmor aldrig berättat för mig men jag fick höra, var hur hon dansade med ”zigenare-kungen”, detta var på den tiden innan hon blev frälst. Ensam mamma till tre barn var nog inte så lätt, och så var de var Statare. Min pappa har inte berättat så mycket om den tiden, bara några återkommande historier om hur han älskade att arbeta men det var hela tiden kaffe paus. Kanske var det en av de få ställena där bonden var snäll, vad vet jag? Jag har aldrig fått höra så mycket om det hårda liv som de måste levt.

Jag var med min pappa och mamma på statarmuseet vid Bokskogen här i Skåne och där han blev ganska så tyst efter ett tag, när vi gick runt där bland husen och läste på informationen som var uppsatt på väggarna.

När mina föräldrar då gifte sig så flyttade min mamma ner från sitt föräldrahem i Småland till en liten lägenhet vid Möllevångstorget i Malmö. Det måste nog varit en ganska så stor omställning, från ett stort pampigt trähus som hennes far byggt till en liten lägenhet i samma trappa som svärmor. Det var här som min farmor sa, -du tog min son så nu tar jag din, och så la hon ut sina tentakler runt min storebror.

Jag föddes tre år senare och efter ett år till på Möllevången så flyttade vi ut till Gulsparvsgatan i Söderkulla som då låg i utkanten av de södra delarna av Malmö.

Ingen kan gå in i den starkes hus och ta något med våld, om han inte först har bundit hans händer.

Men om han gör det kan han plundra hans hus

Thomasevangeliet

Jag undrar om hon skrämde mig när jag var liten så att det seende som man kan ha som liten, stängdes av. Jag tänker på det ibland, det som fick mig in på de tankebanorna var en kurs som jag gick för Don McFarland i något som han kallar Body Harmony, en sorts healing metod. Under denna utbildning så demonstrerade han på oss olika sätt att arbeta med denna healing, han valde ut de som var intresserade av att vara med i demonstrationen genom handuppräckning och till min lycka så blev jag utvald några gånger. I alla fall så, vid det här tillfället så skulle han behandla blockeringar i det subtila energicentra som brukar kallas tredje ögat.

Han gjorde sin behandling och jag fylldes med bubblor i hela kroppen, det var första gången som jag upplevde sådana här energier så påtagligt. Han sa till mig att mitt tredje öga hade varit öppet när jag var liten men något hade skrämt mig så att detta hade stängts.

Den sanna Urkristendomen eller Gnosticismen har alltid varit förföljd men överlevt då den uttrycker vägen tillbaka till själen från den mörkaste domänerna i universum.

Detta är en gåva från det andliga ljuset, att finnas där till alla som längtar hem.

Min mamma har berättat vi något tillfälle att, när jag var liten så kunde jag sitta i timmar och leka med mina fingrar.

Detta var nog ganska så skönt för mina föräldrar då min storebror tog mycket plats. Han var ganska så avundsjuk på mig då han inte förstod varför jag var så annorlunda än honom. Detta var ganska så framträdande då hans sätt att vara ofta gav negativ respons från omgivningen som i sin tur inte förstod sig på honom.

Jag undkom mycket av det han fick uppleva. Långt senare har han förklarat, att det var för att han fick ta alla smällar då han var äldst och banade vägen genom mina föräldrars brister i barnuppfostran. Han var då väldigt influerad i sitt tankesätt av psykologin så som den såg ut på 80-talet.

Naturligtvis var det inte så enkelt. Dels var vi väldigt olika inombords, detta går inte enbart att skylla på omständigheterna runt vår uppväxt. Förklaringen ligger i att, vi är så mycket mer än vårt nuvarande liv. Vi och vårt liv är summan av ett väldigt komplext orsaksförhållande (karma) som inbegriper, att vi är själar som fötts in i denna världen många gånger.

Vi är så intrasslade i allt som vi gjort och varit i tidigare liv, vilket leder till, att om vi vill frigöra oss och utveckla kontakten med våran själsliga sida, måste ha hjälp av någon som redan är frigjord, frikopplad och lever med sitt medvetande kopplat till sin själ. En Gnostiker.

Vi kan jämföra det med familjeterapi. Familjen är fast i ett destruktivt mönster och kanske varken ser eller kan ta sig ur situationen hur den än försöker. En duktig familjeterapeut kan se och påvisa vad som pågår i familjen, komma med lösningar, då terapeuten inte är med i dramat utan står utanför.

Samma är det med en Gnostiker, han är i denna världen men inte av denna världen.

Tillbaka till mig då, kanske hade jag fått någon bokstavskombination om det hade varit uppfunnit då jag var liten. Nu lyckades jag undkomma de värsta nedslagen och behöll en sorts skör kontakt med min intuitiva sida. Kalla det min själsliga sida är kanske att ta i, men på något sätt så fanns det en magisk sida inom mig, som talade till mig i tystnaden, i frånvaron av världen utanför.

Denna sköra och mjuka sida som jag satt i när jag gick in i mina lekar, överlevde också till viss del när jag gick in i vuxenvärlden. Den är på något sätt kopplad till att vara i balans, att sitta i den utan några krav från världen utanför. Denna magiska sida är den som konstnären doppar sin pensel i, eller vetenskapsmannen som drömmer lösningen på ett problem.

Om vi tänker oss konsten och vetenskapen i samklang med själen, uttrycka sin fullständiga sammansmältning i skapelsen av ett samhälle, det vackraste som kan upplevas genom materien. Kanske är det detta som är meningen med skapelsen, att ta sig så långt det går ner i den grövsta materien och med hjälp av denna kunskap som detta skapar, skapa ett samhälle som uttrycker de principer som är det innersta av allt, andligt ljus.

"Tala om för oss hurudant himmelriket är."

Han sade till dem: "Det kan liknas vid ett senapskorn som är mindre än alla andra frön.

Men när det faller i den jord som är beredd växer det fram en stor gren och himmelens fåglar finner ett hägn där."

Thomasevangeliet

Den meditation jag gör handlar inte om att uppleva olika fenomen men trots det så har jag haft upplevelser utöver det vanliga. Konstigt vore det annars då jag knackar på dörren till den andliga världen nästan dagligen.

Första tiden jag mediterade så brukade jag massera pannan på den punkt där jag skulle hålla fokus. Men efter ett tag så behövde jag inte detta då jag kunde känna ett tryck ungefär där det så kallade ´tredje-ögat` ska vara lokaliserat i människokroppen. Eller kanske jag ska säga kontaktpunkten, då ´tredje-ögat` är av med subtil karaktär än vår fysiska kropp. Anja chakra kallas det väl också.

Den första upplevelse värd att nämna hände efter ca:5 år av nästan daglig meditation. Jag satt som vanligt med den speciella andningstekniken, mantrat och fokuserade på min ´tredje öga`. utan någon förvarning så knäcktes ett ägg uppe på mitt huvud, det kändes precis så! Och så rann det ned över mitt huvud och kropp. Jag tror att det var någon energi eller något liknande som öppnades eller tillfördes i mitt huvud chakra. Kändes väldigt spännande.

Nästa händelse som jag vill ta upp utspelades sig långt senare. I januari 2011. Jag blir medveten mitt i natten om en enorm kraft som rör sig pulserande mot mitt ´tredje öga`. Jag är helt medveten men kan inte röra kroppen, medvetandet befinner sig på en annan nivå. Pulserandet fortsätter och jag bestämmer mig för att försöka gå ur kroppen genom att projicera medvetandet ut genom ´tredje ögat` vilket inte går, istället upplever jag någon sorts konstig gummi effekt som svajar till i mitt ´tredje ögat`. Jag ligger så en lång stund med denna enorma kraft som pulserar tills jag sakta glider in i sömnen igen. Det är svårt att ge den pulserande kraften rättvis beskrivning men jag har aldrig upplevt den varken tidigare eller senare, den var helt enkel enorm.

2012 var jag på ett föredrag med bland annat Dannion Brinkley och Sandor Markus i Falun. Jag bor då på ett trevligt litet vandrarhem. På morgonen dagen efter föredragen så blir jag plötsligt medveten att jag drömmer och att jag svävar eller ligger på någonting. Det är helt mörkt förutom att där är utomjordingar runt mig, så kallade zeta reticuli. De gör någonting med huvudet eller energierna där. Vanligtvis har jag ett tryck ´neråt` där men nu drar det uppåt. Det är inte obehagligt men jag blir rädd och vaknar. Det som skiljer det hela från en vanlig dröm är att det fortsätter att dra i huvudet och energierna där. Efter en liten stund så avtar det. Jag skickar dem en tanke om att de får vara försiktiga och låta bli att skrämmas.

Det är väldigt vanligt att jag känner energier på olika sätt runt och i mitt huvud. Det är något som ökat med tiden. Oftast när jag sätter mig och mediterar på kvällen. Ibland kommer det in extra inflöde av energi i huvudet även när jag inte mediterar. Jag kommer speciell ihåg en gång för snart två år sedan när jag höll på med lite renovering av huset vi nu flyttat in i. Jag satt och hade en paus tillsammans med svärfar då det kom ganska massiv energi som ´regnade` ner över mig, det blev lite svårt att fokusera på samtalet vi hade.

Något annat jag märk senaste tiden eller rättare sagt speciellt vid två tillfällen senaste månaden.

Vid det ena tillfället var jag ensam hemma vilket gjorde det hela lite läskigt. Jag blev uppstressad av några saker som körde ihop sig (lite motsägelsefullt när jag mediterar så mycket men tänk på att denna meditation är en process som kan vara ganska jobbig ibland). Mitt hjärta bestämde sig att löpa amok, jag tog handen över hjärtat och kände hur det fladdrade överallt. Först visste jag inte vad jag skulle men sedan slogs jag av tanken att jag får nog sätta mig ner och meditera. Sagt och gjort, jag hann precis sätta mig ner och fokusera på ´tredje ögat` och mitt mantra. Det gick på en sekund och så sjönk hjärtrytmen så att jag fick anstränga mig för att ens kunna känna att det slog, allt blev lugnt och stilla inombords. Ungefär som om jag skulle skruvat ner ljudet på stereon snabbt.

Det andra tillfället är inte så dramatiskt men värt att nämna då det verkar som om meditationen även kan ha en ganska så praktisk användning också.

Jag hade en dålig dag och när jag skulle lägga mig var mitt inre i kaos, svårt och beskriva men som om det vart ganska så omrört i det inre. Jag la mig i sängen och fokuserade på Anja chakrat vilket gjorde att någon kraft eller energi ökade i chakrat och det kände plötsligt inte lika kaos artat inombords.

Kanske min berättelse kan ha värde för någon annan än mig själv? För mig har de den betydelsen att jag går nog framåt på vägen mot att dörren ska öppnas. Det medföljer ju ingen förklaring med upplevelserna så det är bara fortsätta på vägen jag går och se vad som händer, ett litet äventyr är det dock.

När jag bestämde mig för att skriva om min meditation så insåg jag ganska snabbt att jag överväldigades av allt som jag skulle vilja ta upp för att förklara den. Sedan insåg jag att jag kan inte förklara allt det jag vill. Dock hoppas jag att detta och mina framtida blogginlägg kommer vara färgade av denna ´mystiska` andliga energi.

Jag började meditera -93. Varför jag inte börjat tidigare vet jag inte riktigt då jag sedan tonåren varit intresserad av inre utveckling. Kanske var det för att just denna meditation inte var direkt tillgänglig förrän boken Från barbarstadiet till supermedvetande av Alexander Markus kom ut.

Varken titeln eller bilden på bokens författare lockade mig, jag bläddrade snabbt genom sidorna och sedan ställde tillbaka den i hyllan. Detta var på den tiden då så kallad New Age var på väg att bli stort i Sverige och det kom ut så mycket böcker. Det var svårt att välja vad jag skulle läsa mycket verkade intressant i början men efter ett tag så tröttnade jag. Det var bara en del som höll måttet och stannade kvar i min intresse sfär.

I alla fall så köpte min blivande fru boken till mig vid ett senare tillfälle. Vilket hon kanske ångrat med tanke på hur mycket tid jag lagt ner på meditationen. När jag då började läsa boken så insåg jag ganska snabbt att detta var något för mig. Längre fram i boken så fanns då anvisningar för en meditation som startar en kosmisk process för att leda mig till min själ.

Detta var något som verkligen intresserade mig så jag startade min meditation samma kväll som jag läst instruktionerna.

I min meditation använder jag ett mantra som dels hjälper till att fokusera men också ska hjälpa till att dra medvetandet mot den andliga världen. Meditationen är uppbyggd i två delar. Först fokuserar jag på det inre ljuset genom att ha min inre fokus på det som kallas det tredje ögat och min blick riktad rakt fram in i mörkret bakom mina stängda ögonlock. Jag använder också en specifik andnings teknik under denna del. Andra delen går ut på att fokusera på det inre ljudet.

“But if your whole body is enlightened, and there is no darkened part, it shall be shining entirely like a lamp giving you light by its flame”

-Luke 11:36 (Aramaic Bible in Plain English )

Den andliga världen är en urkälla till allt liv som skapas, det är det innersta i allt som finns. Upphovet till allt skapat. Det skapade är en labyrint som vi springer vilse i. Meditationen går ut på att återkoppla mitt medvetande, mitt sinne till denna urkälla så att jag kan hitta ut ur denna labyrint och hitta det inom mig som är mitt sanna jag, själen.

Så småningom leder denna process som meditationen är, att själen inte längre bara är ett begrepp utan en levande realitet inom mig. Detta är inget lätt arbete då sinnet är tränat att vara riktat utåt på allt som vi kan uppleva med våra sinnen, medans själen bara är ett abstrakt begrepp som inte avslöjar sig så lätt.